Struliga adelsbarn - Med egen kraft

Grevinnan och journalisten Lotta Lewenhaupt berättar om uppväxten, förlagsvärlden, kärlekar och livet i en maffig läsvärd biografi (förlag Bladh by Bladh) med ett av säsongens bästa bokomslag i kategorin Porträtt. 

Memoarer om mode, musik - och mycket mer!

Biografier kan vara tunga, trista och tråkiga, illa skrivna och pretentiösa. I vår tid - då det privata via digitala verktyg blivit väldigt offentligt - kanske det skulle ta udden av att läsa om kända personers privatliv. 

Det gör det också. 

En hel del ny utgivning består av pseudobiografier, skrivna av kända unga personer, som möjligen just inte har hunnit med så mycket. 

Perspektiv saknas, det blir luft mellan de tryckta raderna och lätt ointressant. 

Eller den uppsjö skådisar, programledare och tevekändisar som känner efter och letar fram så kallad mindfulness som förlagen trycker upp. 
Snabbt tillkomna, inte vidare välskrivna och dagsländor på bokhandelsdiskarna. 

Struliga adelsbarn

Så mycket roligare då att kunna tipsa om två läsvärda memoarer, skrivna av välkända personer från modets och musikens parnass
- modejournalisten Lotta Lewenhaupt och musikern Magnus Uggla. 

Två personer födda in i svensk adel, tidiga rebeller i sina familjer, med struliga och kringelikrokiga vägar för att nå sina mål. 

Två människor som av egen kraft med mod, smartness och slump och inte så lite mot oddsen, skapat sina respektive karriärer. 

Modeoraklet Lotta Lewis som i många år var först med det senaste i Bonniers flaggskepp Damernas Värld. 

Mamma, var var du..?

Gemensamt har Lewenhaput och Uggla (se nedan)trassliga relationer till sina mammor som inte såg, uppmuntrade eller gav den den kärlek som varje barn har rätt till. 

Oavsett om man föds in i noblesse oblige eller inte. 

Här finns också familjernas brokiga persongalleri, miljöerna, kulturen, livsstilen, kontaktytorna, familjebanden som både sätter käppar i hjulet - men också stundtals öppnar dörrar. 

Lotta Lewenhaupt såg sig tidigt som en rebell, passade inte in, var olycklig och deprimerad, ställde liksom till det. Sökte sig bort, letade förebilder, var inte förväntat duktig i skolan.

Samtidigt som hon ständigt målade, skrev, sökte sina uttryckssätt och egna vägar. Gjorde sina val, oaktat vad omgivningen ansåg passande. 

Långa titlar är lego för Magnus Uggla, musiker, låtskrivare, skådespelare.

Magnus Uggla fick inte vara med. Tredje sonen i familjen väckte inte mammans intresse, Magnus trygghet som barn blev familjens hembiträde Poppe. Hon som var av en annan klass. 

En stor rastlöshet präglade ständigt allt Magnus tog sig för, sent i livet utredd som en bokstavsdiagnos. 

Mamman, musikpedagogen, tillät Magnus att sitta tyst och lyssna vid hennes lektioner. Uppkrupen i ett fönster i hennes arbetsrum i hemmet, skyddad från storebrors slag. 

Mgnus föräldrar jobbade, hade liten tid för sina barn. Han skickades bort på sommaren, fick bo som en inhysing i familjens sommarstuga med mammans kollega och hennes son. Ett exempel på utanförskapet. 

Relationen till pappan var dock varm, den till mamman reparerades till en del när Magnus i vuxen ålder tog sånglektioner och sjöng med mamman en gång i veckan.

Ständigt på jakt och öppen för nya uttryckssätt - Magnus Uggla har teaterutbildning, han har spelat revy, film och musikal.

Same, same - but different

Det finns alltså en hel del som förenar memoarerna Av Egen Kraft, av Lotta Lewenhaupt och Magnus Uggla, Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen. 

Lång undertitel, men inte något nytt påhitt av Magnus Uggla...

Såhär såg omslaget ut på succéplattan (1977) Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. 

Magnus depressioner och de självmordstankar han haft står att läsa om i boken, liksom mycket annat i hans liv. Precis som Lotta Lewenhaupt berättar han öppet och ärligt och trovärdigt om osynk i känslor och själ.  

Dåtid & nutid

Båda memoarerna blir på samma gång intressanta och insiktsfulla tidsmarkörer, med pricksäkra beskrivningar och mängder av igenkänning. 

40-talisten Lotta Lewis berättar initierat om en dynamisk utveckling inom Bonniers (och senare Allers) förlagsverksamhet och hur den internationella modevärlden gjorde sitt intåg i Sverige - hon var ju med. En förebild för decennier av fashionistas.

50-talisten Magnus Uggla, tar klivet in i musiken under punk-, progg- och rockeran på 70-talet. Levde rockmyt och rockdrömmar, ute i svängen i Stockholms nöjesliv. 

Båda gjorde sina kvällar på nattklubben Alexandras. Mode, musik, vänner och vänskap, skildras från två personer som verkligen gick all-in i allt de tog sig för. 

Lotta Lewenhaupts djupa och varma vänskap med Sighsten Herrgård skildras sorligt personligt, han var den första kända personen som avled i Aids i Sverige. 

Parallellt skapar berättelserna kontakt med tidsandan, mycket tack vare författarnas pricksäkra, humoristiska, ironiska och skarpa iakttagelser av sin samtid. 

Självutlämnande, javisst, men utan spekulativa inslag och med en ärlighet kring de egna tillkortakommandena, uppgångar och fall. Det vilar också en rätt så befriande kaxighet i texterna, varför ska man egentligen inte kliva fram, ta för sig och satsa i landet Lagom? 

Det kan man verkligen fråga sig, eftersom fallen ju blir helt personliga och sker utan att författarna skyller på vare sig barndomen, vuxenvärldens oförmåga, dumma chefer, elaka förlagsredaktörer och producenter. 

Barndomen blir en väl skisserad och dissekerad förklaring - men den egna vägen och valen står Lewenhaput och Uggla själva fullt ut för.

Underhållande & välskrivet

Jomenvisst, vissa personer som kommit i Lewenhaupts och Ugglas väg skildas minsann mindre fördelaktigt, och det är onekligen skvallrigt och underhållande. 

Kanske kan någon invända att Lotta Lewis gigant till memoar (boken är på drygt 500 sidor plus bildark!) är väl omfångsrik och pratig. 

Men smart nog är den uppdelad i inte mindre än 14 kapitel, enkelt att hoppa in och läsa där man vill. Om man nu inte vill vara samvetsgrann och läsa sida-för-sida. 

Ett jäkla driv och en vilja att berätta förenar författarna. 

I Lotta Lewenhaupts fall är verket dessutom en rejäl research innefattande brev, dagböcker, mejl, ja, allt möjligt som hon sparat, gått igenom, bearbetat, använt och slängt. Hon säger själv att jättejobbet med boken varit terapeutiskt. 

För Magnus Ugglas kom boken till då han för några år sedan genomgick en utredning för ADHD. Minnena kom tillbaka, han fick i utredningen söka upp barndomen och ungdomsåren igen, kunde se och berätta och skriva sin bok. 

Det blev enkelt uttryckt dags för bokslut hos båda författarna. Resultatet är personliga livsresor som läsarna bjuds in till i två utmärkta memoarer som förhoppningsvis hittar hem under någon julgran framöver. 

Läs mer: 

Av egen kraft, Lotta Lewenhaupt (Bladh by Bladh). 
Pris 179 kronor, adlibris.se

Magnus Uggla, Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scen (Norstedts). 
Pris inbunden 89 kronor, pocket 58 kronor, adlibris.se