lördag 5 mars 2011

I en annan del av världen... (3)


En tidig morgon tar vi pendeltåget från Buenos Aires centralstation till den lilla staden Tigre. Färden i det skramliga tåget tar en knapp timme och vi kliver av mitt i den mäktiga Rio de la Platas stora delta.

Tigre är ett nav för befolkningen som bor i det stora deltaområdet. Härifrån går båtrafiken ut i det väglösa området och vi hoppar på en catamaran för att se mer av en annan del av världen.

Rio de la Platas förgrenar sig i breda och smala vattenvägar där alla har namn och nummer precis som i vilken stad som helst. Här intill flodstranden har människor bott sedan århundradena och vi passerar både öde ruckel på pålar, renoverade gamla sommarhus med snickarglädje och nybyggda lyxvillor.
Stilla flodliv i Rio de la Platas stora delta.
De stora träden böjer sig ner i det bruna vattnet, huset står på pålar, byggda i trä med korrugerad plåt på taket och ibland tror vi oss vara i södra Floridas träskmarker, i Louisiana eller South Carolina i USA. Same, same, men ändå inte...

Långa träbryggor på pålar är enda sättet att ta sig i land.


Övergivet ruckel...


... och renoverad charm längs vattenvägarna i Rio de la Platas deltavärld. 
Bussbåten lägger till med folk, proviant och prylar.
Roddbådar och mindre motorbåtar trafikerar flodens bruna lervatten.

Vi tar ett snabbtåg tillbaka till de heta stadsgator för nya strövtåg i kontrasternas Buenos Aires. En stad med yttersta fattigdom i slumområden i utkanten av staden och en konserverande, lyxig livsstil i pampiga välskötta kvarter.
Revolutionsromantiken lever sida vid sida...
... med mäktiga monument från Buenos Aires storhetstid.
I området Recoleta bor Buenos Aires förmögna befolkning. Här ligger också kyrkogården med samma namn, ett osannolikt Nekropolis av gravmonument.

En stad för de döda där änglarna brer ut sina vingar över de små gränderna.
Angles in Buenos Aires.
Tätt, tätt står de tempellika byggnaderna med sarkofager, statyer, gjutna skulpturer, altare och minnesvårdar över de rika och mäktiga. Vittrad sandsten intill blänkande marmor. Buenos Aires överklass minskar, många familjen förlorade sina förmögenheter i 90-talets ekonomiska krasch.

Det sägs att anrika familjen i smyg nu tvingas av sina palats på La Recoleta för dyra pengar. Att få en gravplats på detta osannolika ställe i världen är märkligt nog enormt eftertraktat även i våra dagar.

Kors och änglar skuggar i de de dödas stenstad Recoleta.
Vi stannar som så många andra vid familjen Duartes enkla port med gjutjärnsgrind in till ett litet altare. Det är här hon vilar, Argentinas stora fixstjärna Evita Perón, född Duarte.

Intill oss står två unga argentinska killar. Ögonen tåras, de är märkligt berörda och vi förstår att Evita lever i argentinska hjärtan.
Blommor för Evita. Den enkla skylten syns längst ner (tv) på fasaden.
Hundraåriga gravhusen möter med en vittrad skönhet, arkitektoniska små mästerverk för människor som för länge sedan levde sina liv här i en annan del av världen... 
Ogräs och blommor på monumenten för ett evigt liv.

Utanför kyrkogårdens stenmurar går vi in i de förmögnas levande stadsdel. Lugna, tysta gator skuggagde av de så mäktiga akasiaträden leder in i välskötta, vackra kvarter.


Grönskande välstånd i Buenos Aires.
I parken intill kyrkogården står det mest otroliga träd vi någonsin sett - ett enormt gummiträd, planterat i mitten på 1850-talet. I dag mäter detta naturens mästerverk hela femtio meter i omkrets och de stora grenarna stöttas av stora träpelare.

Magnifkt minnesmärke i Recoleta.

I gummiträdets skugga slår vi oss ner på La Biela, ett coolt café med gamla anor. Från början hette det Veridita och var ett enkelt matställe med enbart 18 bord på trottoaren. Men i slutet på 50-talet byggdes caféet om enligt tidens inredningsmode.

La Biela blev ett hett ställe för racing, en sport som var på modet i Argentina liksom i Italien vid den tiden. Som så mycket annat i Buenos Aires står La Biela kvar som det en gång var och i dag är det en samlingsplats för såväl turister som kvarterens invånare.

Än lever 50-talet i Sydamerikas mest europeiska stad.

Blänk mässing, trä och vita globlampor i La Bielas matsal.


Lunch i gummiträdets skugga.
En dag fylld av upplevelser är över. Solen  går ned, mörkret lägger sig snabbt och nattens ljus tänds i den varma sydamerikanska staden. 

Kyrktorn och skyskrapar i Buenos Aires nattliga skyline.


Månen tävlar med upplysta hamnkramar och hotell i Puerto Madero.
Foto: CBR

1 kommentar:

  1. Fina bilder. Flodhusen ser verkligen mysiga ut.

    SvaraRadera