Grannsämja - no way!

Klösmärken på holken, taket uppbrutet, boet raserat, fågelmannan dödad... resultat av ett aggressivt skadedjur - grannarnas tamkatt. 

Skadegörelse och slappa grannar...

Nu har det hänt igen. Holken uppbruten, fågelmamman dödad och boet raserat. Talgoxarnas ägg förblir okläckta, den här gången kom jag för sent för att rädda holken.

Jag städar upp de sorgliga resterna av det som kunde blivit en fågelfamilj med kvittrande små ungar.  Funderar över det absurda i att kattägare så totalt nonchalerar den skadegörelse som husdjuret orsakar.

Katten återvänder något senare, klättrar upp och klöser, river och sliter för att komma åt äggen.

Skrämd smiter den tillbaka hem till sig - till grannens tomt. Det är här katten har sin fristad, här den blir klappad och gullad med som det husdjur den är.

Ett husdjur grannarna valt att skaffa - men som de aldrig någonsin tar ansvar för...

Sorgliga rester av en liten talgoxe som desperat försökte rädda sitt bo och de sex små ägg som aldrig kommer att kläckas...

Ni vet ju hur det är - katten går sina egna vägar... Det ynkliga standardsvaret från oansvariga och slappa ägare när kattplågan kommer på tal.

Visst - katten stryker vidare sina egna vägar -  bort till granntomter, lekplatser, parker. Förorenar i oändlighet, förstör och dödar som det jagande rovdjur en katt är.

I bloggens villaidyll finns åtskilliga katter, vissa familjer har flera djur. Någon har satt klocka i halsbandet på katten, det hjälper till viss del då den jagar småfåglar.

Men de allra flesta djurägare struntar - som bloggens kortsynta grannar - helt i var familjens katt tar vägen.

I stället tvingas andra leva med konsekvenserna av deras kringstrykande och skadegörande husdjur.