Mer på Gazzine!

Missa inte reportaget om designentreprenören, äventyraren och miljökämpen David Trubridge på gazzine.com

         
                               Trevlig läsning!

...hemma igen!

Resereportage om Nya Zeeland på gazzine.com

           
Nytt spår och vår i februari!

Tillbaka från fantastiska veckor on the road i januari väntade hektiska Stockholm Design Week med designprimörer. 

Men inte bara det...

Trädgården hade växlat in på vårspåret med knoppande syrenbuskar, blommande tusenskönor och decimeterhöga vallmoplantor. 

Småfåglarna inspekterade holkarna och talgoxen sjöng. 

Och efter tio års idogt bloggande växlar även jag in på nytt spår - som skribent på sajten Gazzine.com

Gazzine är ett spännande och roligt sammanhang att vare med i. Sajten samlar skickliga journalister som skriver om arbetsliv, livsstil, hälsa, föräldraskap, resor och mycket mer. 

Bara att logga på gazzine.com eller ladda ner appen. 

På Gazzine berättar jag mycket om resan till Nya Zeeland - stay tuned!

Overkligt vackert vid Blue Springs på Nya Zeeland. Missa inte resereportage på gazzine.com!

På väg...

Årets första.

 ... mot ett nytt år!

På resande fot i en annan del av världen startar det nya året. Veckor framöver ständigt on the road i Nya Zeeland, detta fantastiska land där solen går upp i väst och ner i öst.

Tiden står stilla i regn- och ormbunksskogar, i övergivna gruvsamhällen, i de svarta lavabergen och mjuka, gröna kullarna. 

Tiden rusar fram i den urbana explosionen där Auckland ligger i världstoppen med en extrem förvandling av stadsbilden. 

Häng med på några nya vinklar i Nya Zeelands största stad...

Sky Tower står stadigt, högt upp med utsikt över en stad i rasande förändring. Nya bostadsrättskomplex och hotell växer fram längs lastkajer och hamnar i Auckland.

Fin skrapa i balans.

Magasin och containertrafik med kranar skapar blickfång för nya bus och hotell i Aukland. 

Ingången till Auckland Fish Market där fisk och skaldjur tillagas på plats i ett populärt marknads- och restaurangkoncept. 

Längre bort rester av den gamla hamnbebyggelsen med fiskebutiker, redskapsverkstäder, pubar. Den här hörnan står kvar...

...alldeles intill bygget av ett gigantiskt bostadsrättskomplex där drömmen om ljust och fräsch havsnära boende lockar. 

Marin inspiration i hotell Hilton, en lyckad omvandling av en stor pir i den gamla viktorianska delen av hamnen. Intill hotellet ligger bostadshus byggda i samma stil. 

Nya vinklar i Aucklands hamnnära stadsbild. 

Vackert blommande endemiska trädet pohutukawa planteras längs hamnpromenaden, möter i regnskogen och överallt i vilt tillstånd i hela Nya Zeeland. 

Belgisk pub från förra sekelskiftet på en tvärgata till Queen Streets shoppingmyller, där kinesiska turister köar för att komma in hos Gucci och Dior.

                    Forts följer...stay tuned!

Det enkla...

Triss i julstämning med några mistelkvistar, ett rött sidenband och isrosor på växthusglaset. 

          ... är det sköna värt!

                                                        GOD JUL!

I´m dreaming...

Såhär ser det inte ut i trädgården, men drömma kan man ju alltid.

...of a White Christmas!

 Ja, vita vidder utanför decemberfönstret ligger långt bort. Någon dryg vecka innan julhelgen faller regnet stadigt i kolmörkret. 

Inte ens någon liten minusgrad lyfter gråvädret till frost. Snötyngda grenar i körsbärsträdet känns väldigt långt borta - men vi sätter snöbollen i glas i rullning som bot på mörkret! 

Den ultima ljuslyktan i klarglas som en rund liten isboll. Ikonisk design av Ann Wolff för Kosta Boda. 

Ljuslyktan Snöbollen i klarglas är en personlig favorit. En designikon, skapad 1973 av konstnären Ann Wolff (som då hette Wärff) är lika vacker som genialisk i sin runda, buckliga islika form. 

Nu är vi inte ensamma om att gilla snöbollarna i glas. Ljuslyktan är en av Kosta Bodas största säljsuccér genom tiderna. Fortfarande säljs mängder av snöbollar i presentbutiker, flygplatsshopar och på varuhus världen över. 

Ett säkert kort - även på andrahandsmarknaden. Själv har jag envist samlat på denna designikon sedan många år. Fyndat för 15 kronor  (dagspriset hos Myrorna är 79 kronor!)och sett hur priset rakat i höjden för lyktor i loppislådor.

Snöbollar i strid ström har gått vidare till familjens unga vuxna, som presenter och används flitigt. Varför uppfinna hjulet - när den vackraste modellen redan finns?  

Sällsynt variant av Snöbollen är adventsljusstaken med fyra ljuslyktor sammansmälta. I år dekorerad med vintergrönt som faktiskt också blommar!

I årets gröna, milda december har snöbollen tänds i alla dess varianter. Lycklig ägare till den ovanliga adventsljusstake som endast tillverkades i en liten serie, dekorerades den med blommande vintergrönt från trädgården. 

Om några dagar skålar jag i champagne med en god kamrat. Det är sedan gammalt vårt sätt att fira Vintersolståndet. 

Vackra vita flingor och sol, frost på växthusets glasväggar, snödrivor i trädgården, välpistade fjällsidor och blå himmel står högt på önskelistan!  


Tips!

Snöbollen finns i tre storlekar (60, 70 och 90 mm) och även som ljusstake. Bästa tipset för julpaketet - leta snöbollar på loppis, Myrorna och Erikshjälpen. Slå in ett fint paket och ta med som present till julkalaset. 

Struliga adelsbarn - Med egen kraft

Grevinnan och journalisten Lotta Lewenhaupt berättar om uppväxten, förlagsvärlden, kärlekar och livet i en maffig läsvärd biografi (förlag Bladh by Bladh) med ett av säsongens bästa bokomslag i kategorin Porträtt. 

Memoarer om mode, musik - och mycket mer!

Biografier kan vara tunga, trista och tråkiga, illa skrivna och pretentiösa. I vår tid - då det privata via digitala verktyg blivit väldigt offentligt - kanske det skulle ta udden av att läsa om kända personers privatliv. 

Det gör det också. 

En hel del ny utgivning består av pseudobiografier, skrivna av kända unga personer, som möjligen just inte har hunnit med så mycket. 

Perspektiv saknas, det blir luft mellan de tryckta raderna och lätt ointressant. 

Eller den uppsjö skådisar, programledare och tevekändisar som känner efter och letar fram så kallad mindfulness som förlagen trycker upp. 
Snabbt tillkomna, inte vidare välskrivna och dagsländor på bokhandelsdiskarna. 

Struliga adelsbarn

Så mycket roligare då att kunna tipsa om två läsvärda memoarer, skrivna av välkända personer från modets och musikens parnass
- modejournalisten Lotta Lewenhaupt och musikern Magnus Uggla. 

Två personer födda in i svensk adel, tidiga rebeller i sina familjer, med struliga och kringelikrokiga vägar för att nå sina mål. 

Två människor som av egen kraft med mod, smartness och slump och inte så lite mot oddsen, skapat sina respektive karriärer. 

Modeoraklet Lotta Lewis som i många år var först med det senaste i Bonniers flaggskepp Damernas Värld. 

Mamma, var var du..?

Gemensamt har Lewenhaput och Uggla (se nedan)trassliga relationer till sina mammor som inte såg, uppmuntrade eller gav den den kärlek som varje barn har rätt till. 

Oavsett om man föds in i noblesse oblige eller inte. 

Här finns också familjernas brokiga persongalleri, miljöerna, kulturen, livsstilen, kontaktytorna, familjebanden som både sätter käppar i hjulet - men också stundtals öppnar dörrar. 

Lotta Lewenhaupt såg sig tidigt som en rebell, passade inte in, var olycklig och deprimerad, ställde liksom till det. Sökte sig bort, letade förebilder, var inte förväntat duktig i skolan.

Samtidigt som hon ständigt målade, skrev, sökte sina uttryckssätt och egna vägar. Gjorde sina val, oaktat vad omgivningen ansåg passande. 

Långa titlar är lego för Magnus Uggla, musiker, låtskrivare, skådespelare.

Magnus Uggla fick inte vara med. Tredje sonen i familjen väckte inte mammans intresse, Magnus trygghet som barn blev familjens hembiträde Poppe. Hon som var av en annan klass. 

En stor rastlöshet präglade ständigt allt Magnus tog sig för, sent i livet utredd som en bokstavsdiagnos. 

Mamman, musikpedagogen, tillät Magnus att sitta tyst och lyssna vid hennes lektioner. Uppkrupen i ett fönster i hennes arbetsrum i hemmet, skyddad från storebrors slag. 

Mgnus föräldrar jobbade, hade liten tid för sina barn. Han skickades bort på sommaren, fick bo som en inhysing i familjens sommarstuga med mammans kollega och hennes son. Ett exempel på utanförskapet. 

Relationen till pappan var dock varm, den till mamman reparerades till en del när Magnus i vuxen ålder tog sånglektioner och sjöng med mamman en gång i veckan.

Ständigt på jakt och öppen för nya uttryckssätt - Magnus Uggla har teaterutbildning, han har spelat revy, film och musikal.

Same, same - but different

Det finns alltså en hel del som förenar memoarerna Av Egen Kraft, av Lotta Lewenhaupt och Magnus Uggla, Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scenen. 

Lång undertitel, men inte något nytt påhitt av Magnus Uggla...

Såhär såg omslaget ut på succéplattan (1977) Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt. 

Magnus depressioner och de självmordstankar han haft står att läsa om i boken, liksom mycket annat i hans liv. Precis som Lotta Lewenhaupt berättar han öppet och ärligt och trovärdigt om osynk i känslor och själ.  

Dåtid & nutid

Båda memoarerna blir på samma gång intressanta och insiktsfulla tidsmarkörer, med pricksäkra beskrivningar och mängder av igenkänning. 

40-talisten Lotta Lewis berättar initierat om en dynamisk utveckling inom Bonniers (och senare Allers) förlagsverksamhet och hur den internationella modevärlden gjorde sitt intåg i Sverige - hon var ju med. En förebild för decennier av fashionistas.

50-talisten Magnus Uggla, tar klivet in i musiken under punk-, progg- och rockeran på 70-talet. Levde rockmyt och rockdrömmar, ute i svängen i Stockholms nöjesliv. 

Båda gjorde sina kvällar på nattklubben Alexandras. Mode, musik, vänner och vänskap, skildras från två personer som verkligen gick all-in i allt de tog sig för. 

Lotta Lewenhaupts djupa och varma vänskap med Sighsten Herrgård skildras sorligt personligt, han var den första kända personen som avled i Aids i Sverige. 

Parallellt skapar berättelserna kontakt med tidsandan, mycket tack vare författarnas pricksäkra, humoristiska, ironiska och skarpa iakttagelser av sin samtid. 

Självutlämnande, javisst, men utan spekulativa inslag och med en ärlighet kring de egna tillkortakommandena, uppgångar och fall. Det vilar också en rätt så befriande kaxighet i texterna, varför ska man egentligen inte kliva fram, ta för sig och satsa i landet Lagom? 

Det kan man verkligen fråga sig, eftersom fallen ju blir helt personliga och sker utan att författarna skyller på vare sig barndomen, vuxenvärldens oförmåga, dumma chefer, elaka förlagsredaktörer och producenter. 

Barndomen blir en väl skisserad och dissekerad förklaring - men den egna vägen och valen står Lewenhaput och Uggla själva fullt ut för.

Underhållande & välskrivet

Jomenvisst, vissa personer som kommit i Lewenhaupts och Ugglas väg skildas minsann mindre fördelaktigt, och det är onekligen skvallrigt och underhållande. 

Kanske kan någon invända att Lotta Lewis gigant till memoar (boken är på drygt 500 sidor plus bildark!) är väl omfångsrik och pratig. 

Men smart nog är den uppdelad i inte mindre än 14 kapitel, enkelt att hoppa in och läsa där man vill. Om man nu inte vill vara samvetsgrann och läsa sida-för-sida. 

Ett jäkla driv och en vilja att berätta förenar författarna. 

I Lotta Lewenhaupts fall är verket dessutom en rejäl research innefattande brev, dagböcker, mejl, ja, allt möjligt som hon sparat, gått igenom, bearbetat, använt och slängt. Hon säger själv att jättejobbet med boken varit terapeutiskt. 

För Magnus Ugglas kom boken till då han för några år sedan genomgick en utredning för ADHD. Minnena kom tillbaka, han fick i utredningen söka upp barndomen och ungdomsåren igen, kunde se och berätta och skriva sin bok. 

Det blev enkelt uttryckt dags för bokslut hos båda författarna. Resultatet är personliga livsresor som läsarna bjuds in till i två utmärkta memoarer som förhoppningsvis hittar hem under någon julgran framöver. 

Läs mer: 

Av egen kraft, Lotta Lewenhaupt (Bladh by Bladh). 
Pris 179 kronor, adlibris.se

Magnus Uggla, Enda sättet att genomlida en konsert är att själv stå på scen (Norstedts). 
Pris inbunden 89 kronor, pocket 58 kronor, adlibris.se 
    

Off season i Aten

Mäktiga Zeus-templet i Aten, alldeles enastående i höjd och konstruktion. Kändisen Parthenon på sin klippa i bakgrunden. 

Några dagar i november

Reser i lågsäsong till Aten, dryga tre timmar i europeiskt luftrum från dis och duggregn i Stockholm. Turistströmmen till den antika staden har sinat och lugnet lägrat sig över gator och torg. 

Årets svenska november spås slå mörkerrekord, men efter en dags strosande runt i Aten, lyfter livsandarna under en blå himmel. 

Häng med på en sightseeing off season i Aten...

Byggandet startade under 500-talet f Kr, men inte förrän sex hundra år senare stod hyllningen till de olympiska gudarnas fader Zeus klart. Den romerske kejsaren Hadrianus såg till att bygga klart under sitt styre i staden.  
Höjden på marmorpelarna med sina vackra arkantusblad är svindlande. Från början bestod den fantastiska byggnaden av 104 kolonner, i dag står 16 av dem kvar. 

En fallen hjälte på evighetens slagfält. Zeustemplet har under årtusenden drabbats av jordbävningar, bränder, plundring och bomber, men är än i vår tid en mäktig plats som fullkomligt tar andan ur besökare. 

Här stod Zeustemplet en gång färdigbyggt 131 e Kr av kejsar Hadrianus, som även lät bygga en äreport till sig själv i anslutning till tempelplatsen. Bilden är tagen från Akropolisklippan och illustreral väl hur det fantastiska byggnadsverket tog plats i Aten. 

En gardin av bourgainvilla på en av de små gatorna i charmiga området Plaka. 

Stiliserade krön med drag av arkantusblad och fin stuckatur på sliten fasad i Plaka. 

En grön grek.

Atens novemberljus i full frihet på en turisttom terrass.

Uppe på klippan ligger Parthenon, templet som byggdes till gudinnan Atena, stadens skyddshelgon. 

Lugnt och trängselfritt runt Parthenon, ett av världens mest fotograferade byggnadsverk. Fast kanske inte precis detta motiv...

...eller detta alldeles intill templet. Men att komma riktigt nära, så fantastiskt att se det tusenåriga hantverket, de skickligt utmejslade mönstren och dekorationerna på de slitna marmorblocken. 

Athenatemplet blev min favorit på Akropolis. De vackra marmorstatyerna, kvinnorna i sina plisserade tunikor som ser så levande ut trots tusenårig vittring. Här har de stått och burit upp sin gudinnas tempel genom krigstider, jordbävningar, stormar och bomber.

Aten är en vidsträck stad med låg bebyggelse byggd på orolig jordskorpa. Flera jordbävningar har drabbat staden genom historien och här finns följdaktligen inga höga skyskrapor. 

Aten är en stad av kontraster, sliten, fattig, i ruiner på sina ställen, upprustad med boutiquehotell och fint renoverade bostadshus och fasader intill ruffiga gårdar. En stad fylld med såväl ordinärt klotter som färgrik street art. 

Bourgainvilla slingrar sig över vittrad och sprucken fasad där sprejfärg skapar nytt liv...

...över det lappade och lagade.

Egeiska havets loja vågor på en öde strand nere vid fiskeorten Glafyda. Hotellen har stängda fönsterluckor, men en restaurang vid vattnet är öppen. 

Kretensk grek med smulad feta och minitomater. 

I eftermiddagssolen ger sig båtarna ut igen från hamnen i Glafyda. 

Naturens pelarsal i Botaniska trädgården.

Tradition med gevär och bolltofflor utanför Atens parlament vid Syntagmatorget.  

Bysantisk arkitektur i en av många kyrkor, den här invid foten av Akropolisklippan. 

Ytterligare en variant på samma ingredienser, men så gott!

Vardagslivet fortsätter som alltid sida vid sida med det antika arvet i ett vackert Aten, en så fin stad värd att besöka både en och två gånger.

PS

Några dagar räcker fint för att få en härlig resupplevelse. Packa lätt, välj sköna skor och sen är det bara att vandra runt. 

* Gör inga stora planer innan resan, låt resan få ta sig egen väg. * Välj boende hyfsat centralt.

* Ta en tur med en hop-on. Få en koll på staden. Hoppa av där du känner för det, hoppa på igen. 

* Strosa runt lite utan mål, stanna för en fika, ta sevärdheterna  i lugn och ro. 

* Missa inte parker och botaniska trädgårdar, städernas lungor. 

* Läs på kring vad du vill se och uppleva på ditt resmål. Men var öppen och nyfiken kring allt du inte visste.

* Skippa shopping. 

Novemberljus

Egentligen en plafond, men uppsatt på väggen skapar armaturen Carved Pumpkin från Ledvance ett fint blickfång i novembermörkret.  

Skarpa former i showroom

Det är pressvecka, visningarna i PR-företagens showroom avlöser varandra under några hektiska dagar. Bloggen gjorde bland annat nedslag hos Tres Pr, nu med ett plus sedan samarbetet med Helsingborgsbaserade Plodder PR inleddes i augusti. 

Tres + Plodder välkomnar som alltid med en fint kurerad utställning med varumärken som SoulofSofie, Fine Little Day, Blossfeldt, Sthål, Care of BKRD, Adico och Kockums Jernverk bland andra. 

Mycket fint att se med andra ord. Häng med på en sväng...

Skuren metall silar ljuset i Ooze vägglampa från Care of BKRD.

Discus 49 heter den  här ljusa modellen i glas och metall från Care of BKRD. Företagsnamnet blir utläst Care of Bankeryd, och företaget har i ett halft sekel tillverkat armaturer i just småländska Bankeryd. Care of BKRD är en del i belysningsföretaget Pholc. 

Fina vintagetryck från Blossfeldt. Tyska 1800-talsfotografen Karl Blossfeldt gick nära naturen med sin kamera. Resultatet ser vi i åtskilliga unika reproduktioner, tryckta på vackert papper via varumärket Sköna Ting. I sortimentet finns såväl mindre kort som större poster. 

Ljuspunkter från Levance och Care of BKRD. 

Vintagetryck från Skönta Ting och Bubble från Ledvance i showroom hos Tres Pr.

Stilig rekvisita i utställningen, danska stolar och gröna växter matchar kudde med tryckt textil från Fine Little Day.

Keramik med mönster från Sthål...

...matchar vävd textil från Soul of Sofie.

Pallbordet Trea i ek och ask, natur eller betsad, samt valbar med skiva i betong är gediget svenskt hantverk från företaget Grund (grundsilverochform)formgivet av Kiki Brannström. Fint som just pall eller satsbord och via trekantsformen möjligt att bygga ihop till efter behov.