De käraste tingen

Ett rött hjärta i en vitmålad trälåda på väggen, två av bloggens käraste ting.  Den vita boxen snickrades av en liten pojke på slöjdlektionen och slogs omsorgsfullt in med många lager julklappspapper, snören och tejp.  

I dagens superdesignade inredningsmode talas om vikten av det personliga, det individuella. Ingen hemtrevnad låter sig skapas utan det unika och speciella i varje enskilt hem. Så sant, så självklart!

Men hur ofta ser vi reportage där verkligt personliga eller kitschiga föremål tillåts ta plats? Visst bildar reseminnen stundtals blickfång på soffbordet, några afrikanska masker hänger på en vägg, Lindbergskeramik paraderar i vitrinskåpet eller färgglada 60-tals plastprylar möter på kökshyllan...

Men det vilar ändå stundtal något rätt pretentiöst över de där personliga prylarna, som adderas inredningsmagasinens hem fyllda med designikoner.

"Känslan kan finnas även i kitschens ting", var rubriken på en krönika i Svenska Dagbladet den 23 september. Skribenten, underbara Cordelia Edvardson, berättade om sin cirkushäst Elvia i porslin. Hon berättade om den guldmönstrade terrin, ett vördat föremål från en vän som deporterades från Berlin till förintelsens Auschwitz.

En dag ska terrinen och dess minnen återbördas till Tyskland, skriver Cordelia Edvardson i sin tankeväckande text.

En plan för ett föremål som bär med sig historien - och som tillåts leva vidare. Det är stort.

Det lilla hjärtat formades i grå lera av en liten flicka, målades rött med vattenfärger som aldrig ville torka och blev den allra finaste Mors Dags-presenten. 

                                                                www.svd.se/kolumnister